Antingen låtar jag känner igen mig i just nu eller låtar som handlar om allt som tidigare hänt.
Den jag lyssnar på mest för tillfället är Timbuktu - flickan och kråkan.
Man föreställer sig ofta att det är bra, men verkligheten hinner tyvärr alltid ikapp en.
Jag började darra i vånda och nöd, jag skakade av rädsla och skräck.
För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett.
För mitt hopp är en skadeskjuten kråka, och jag är ett springande barn, som tror
det finns någon som kan hjälpa mig än, som tror det finns någon som har svar.
Jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben.
Åh, jag bönar och ber, fast jag egentligen vet, att det
redan är allt försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar